att få se dig skratta och le, att få höra dina andetag och känna din värme är det underbaraste som finns! Att få ha dig i mitt liv är det bästa som någonsin kunnat hända. Du gav mitt liv en mening och något att älska. Nu vet jag verkligen vad kärlek är :) Är verkligen stolt mamma till min underbara son <3

Det börjar verkligen kännas nu att man är ensamstående.. Tröttheten har kommit ikapp mig och allt man gjorde förr är bara ett minne nu :( Men är såklart världens stoltaste mamma ändå :) Hugo är det bästa som hänt mig och även om andra anser att jag har blivit " tråkig " så väjler jag hellre detta liv än det jag hade innan :) jag har någon att verkligen älska och vara stolt över och även att kämpa för. Har börjat spara undan pengar till mitt körkort och söker ny lägenhetvarje dag, vi får ju inte plats i denna lille :S och antagligen blir det tillbaka till skolan nästa år och inget av detta hade jag ens tänkt tanken på om inte Hugo hade funnits. Nu vet jag att jag behöver körkort för att slippa be andra köra oss. Och utbildningen är mest för att ha något att göra och inte bara gå hemma och sen för att lättare kunna få jobb sen :) det behöver jag nu ! Även om Hugo inte bryr sig om pengar så vill jag ändå kunna spara undan pengar sen när ja fått jobb som han kan ha när han blir äldre, till kötkort osv... Om man aldrig fått precis det man pekat på så blir man mer uppskattad av det man väl får :) och det tycker jag är bättre än en bortskämd unge det är fan det värsta som finns.. Man kan se barn i affären som skriker efter saker men då mamman eller pappan säger nej och då lägger dom sig på golvet och skriker, välter ner saker eller till och med slår sina föräldrar! Klart man vill skämma bort sitt barn, speciellt det första :) men det finns ju en gräns. Ja var lite bortskämd av min pappa, men jag bodde ju med honom ensam och kunde få nästan allt jag pekade på men det va inte dyra saker och kläder fick jag nytt 1-2 gånger om året så det va ju inte överdrivet heller. :) men nu sitter Hugo här och somnar så tänkte att vi skulle gå och lägga oss en stund igen innan mammaträffen, ska även till tandläkaren idag :S :O 

Igår fick jag reda på något som inte var så speciellt trevligt....

Dom ringde ifrån familjerätten och då var provsvaren på fadeskapstestet klart.. Det va ju såklart han som var pappan som jag sa att det va och visste redan från början! Men han har varit så jävla envis (och han har ju alltid rätt, enligt honom själv) så det skulle ju göras tester och skit innan han fattade sanningen! Men nu vet han och har egentligen vetat hela tiden men bara inte brytt sig och sagt dumma saker om både mig och Hugo när jag väntade honom, ställde inte upp ett skit för varkens mig eller honom nu när han är född.. Inte visat något intresse alls utan helt enkelt skyllt bort allting på någon annan.. Men så igår fick jag reda på att han ville ha tag i mig för att få träffa "sin son" vilket inte är hans enligt oss! Men jag tycker bara att det är så jävla fel att killar kan få bete sig hur fan dom vill.. Att man ska få gå igenom en graviditet helt själv och då är man som känsligast och svagast och behöver hjälp ifrån andra.. Och sen dom första ca 3-4 månaderna är ju jobbigast då dom kan ha kolik problem med ammningen och då att man inte känner dom riktigt än och under dessa snart 3 månaderna har jag varit helt ensam och haft just dessa tre problemen, fick sluta amma och köpa ersättning vilket är väldigt dyrt, han fick kolik och man känner ju inte dom förrän efter några veckor.. nu börjar jag känna honom, koliken är bättre nästan helt borta faktiskt och funderar på att börja amma igen eftersom hans mage nu är van vid att få någonting i sig.. Och nu när allt det jobbiga är över tror han att han ska få komma och bry sig om min son :S tycker bara det är helt sjukt!

Men typ familjerätten och soc anser ju att om man inte är gifta eller haft ett stadigt förhållande så är det ju inte konstigt om killen kanske inte tror att det är hans barn och då att han har lika mycket rätt till att få träffa barnet som mamman har och sen kunna komma och gå som han själv vill.. Men enligt mig ska det inte vara så!

Vi var tillsammans när jag blev gravid och det var den 3e december 2010 och vi blev tsm 31oktober så det är ju inte så stor risk att det är någon annan när jag dessutom typ "bodde" hemma hos honom den veckan det hände.. Asså hur sjukt är det inte.. Jag är så jävla arg och irriterad så det finns inte.. Och så säger han att han gjort allt för att få tag i mig.. Inte sant det heller, vet bara en person han frågat om mitt nr och det är ju rätt onödigt när mitt nr finns på eniro.. Inte så svårt att hitta och dessutom känner han en del som känner mig och har mitt nr så han är fortfarande en lika stor jävla lögnare som han alltid varit !!

var tvungen att få ut allting genom att skriva lite :P Men ville egentligen bara säga att min son är snart tre månader :D och snart är det dop och sen är det jul och då är det inte långt kvar tills han får börja äta smakportioner tiden går så himla fort.. Älskar honom så mycket <3 

Detta var den bästa dagen i mitt liv :D:D

kvällen innan hade jag varit inne på bb och pratat med läkare om igångsättning, men dom ville vänta några dagar till så dom gav mig värktabletter och sömntabletter så fick åka hem igen.. Kl 11 på förmiddagen den 2e september ringde jag min syster sandra och sa att värkarna inte var som innan och att jag kände på mig att där var något på gång, min kusin Jessica kom och hämtade mig och körde mig till min moster så att jag inte skulle vara ensam under tiden. Lite över 5 körde hon mig och min mamma in på förlossningen då fick jag en barnmorska som hette Jenny så hon satte på ctgn men efter 5 min bad jag dom ta bort den för det kändes äckligt som fan! Hon kollade hur långt jag hade kommit och då var jag öppen 4cm :) så gick ut om och rökade så jag kunde ringa min pappa och berätta att det var igång alla sa att dom trodde han skulle komma på natten eller morgonen efter..

gick upp på rummet igen och bad om smärtlindring så dom förberedde inför epidrualen så dom satte ett dropp och gav mig lustgas men andades i den 3 gånger sen gav jag upp, den hjälpte inte och gjorde bara allting värre ! Kroppen domnade av och kunde inte röra mig sen på hela kvällen. Efter det ringde dom narkosläkaren och efter en timme eller något kom han upp, försökte 3 gånger men misslyckades. Dom fick ringa efter överläkaren så fick hon försöka hon testade en gång men sa att det var omöjligt att ge mig den, för det första är min rygg sne så dom kom inte in mellan koterna och sen hade jag för intensiva värkar för att dom skulle kunna göra det :(

vid 21.00 kom min syster in som hade jobbat innan på kvällen och då va det full igång att jag inte ens märkte det. Jag hade så ont och bad bara om smärtlindring hela tiden men där fanns inget jag kunde få mer än lustgas men det vägrade jag.

Jag kände att jag behövde krysta så sa till dom så hon kollade och då var jag öppen 7-8 cm och då sa jag till henne att ta hål på fosterhinnan och det gjorde hon och då blev värkarna lite svagare och skönt som fan var det, innan under kvällen kunde dom inte få någon kontakt med mig alls men efter att hinnan spruckit kunde jag till och med prata själv.

22.50 kunde jag inte hålla igen mer var tvungen att krysta

23.09 kom lilla hugo ut :D

Eftersom att Sandra står som närmast annhörig "pappa" till Hugo så klippte hon navelsträngen :)

Hugo och moster Sandra :D

Förlossningen tog sammanlagt 5 timmar :) så det var skönt eftersom jag inte kunde få någon smärtlindring alls.. Det gick allt för fort tyckte dom men jag tyckte det var precis lagom hehe :) barnmorskan sa att det var den mest intensiva förlossning hon varit med på

Den 13e December 2010 gjorde jag ett graviditetstest som visade att jag var i andra veckan :) trodde inte att det var sant så svaret jag fick var chockande men blev ju såklart jätte glad :D tog iofs några veckor innan jag verkligen hade bestämt mig för vad jag skulle göra eftersom jag visste att jag skulle få bli ensam med barnet, men i vecka 7 tror jag det var då bestämde jag mig verkligen att jag skulle behålla det även om jag inners inne redan hade gjort det. Det fanns ju en del som ville att jag skulle ta bort det men jag visste att jag inte skulle kunna göra en sån sak. Jag menar en abort är inget preventivmedel. Och jag ville ju ha barn så när jag fick reda på att jag skulle få en liten bebis så ville jag ju såklart inte missa den chansen! Många sa hela tiden att jag inte skulle klara av det själv men dom har fått sig en smäll på näsan nu för nu ser dom att det går hur bra som helst !